Trivs på de flesta jordar

Kan odlas framgångsrikt även i Norrlands inland

Vårt lands klimat passar trädgårdsriddarsporren väl, den kan odlas framgångsrikt även i Norrlands inland. Elatumhybriden har också en bred tolerans för olika jordsammansättningar. Lerhaltig jord går bra, sandblandad jord passar utmärkt så länge som vattentillförseln är nöjaktig. Öppet läge i vind och sol ger friska plantor.

Högvuxna exemplar stagas bäst med tre bambustörar, triangelplacerade alldeles utanför yttersta blomstängel. Ett varv trädgårdssnöre, meterhögt kringbundet brukar räcka. I detta stöd kan blomstänglarna röra sig fritt utan att knäckas eller falla till marken. Bambu är ett vackert naturmaterial med både fjädrande och stödjande spänst.

Måttlig gödselgiva

En måttlig, långsamverkande gödselgiva sen höst eller tidig vår kan myllas ner ytligt runt rotkronan och kompletteras med ett tjockt lager gräsklipp, när de nya skotten skjuter fart i maj.

Om särskilt kraftiga blomstänglar är ett önskemål, kan alla svagare skott avlägsnas med sekatör, och endast de tre eller fyra med mest tillväxtpotential lämnas kvar.

Riddarsporren överlever torrperioder, men för att hålla plantan i god synlig kondition och minska mottagligheten för parasitangrepp är någorlunda jämn fukttillgång av betydelse. Hotet utgörs i första hand av en av flera mjöldaggssvampar, Erysiphe ranunculi. Det är ingen dödlig åkomma, men förfulande. Med ovan beskrivna förebyggande åtgärder bör detta problem inte bli besvärande. Svamphämmande medel finns också för sprutning eller duschbevattning.

Valet av planta viktigt

Redan vid val av plantor kan mycket göras, då såväl enskilda exemplar som sorter kan variera i resistens och mottaglighet. Mest utsatta för mjöldaggsangrepp är hybridriddarsporrar i mörkt violetta nyanser.

Råd i sammanfattning: Undvik stark kvävegödning, tät plantering eller alltför vindskyddat läge, torka och riddarsporrar i mörkaste färg.

Delphinium är ett friskt och motståndskraftigt släkte, och nedanstående uppräkning görs med stor tvekan. Angrepp är ovanliga.

  • Bakterie- och virusangrepp: riddarsporrebakterios och gurkmosaik.
  • Nematoder är små, osyliga maskar, de flesta nyttogörare. Skadegörande nematoder förs ofta under det vida begreppet jordtrötthet.
  • Insekter: delphiniumfluga, gulddult metallfly och tvestjärt.
  • Sniglar och möss kan på en natt ödelägga en eller flera fisklådestora lovande kulturer av späda fröplantor.
  • Rådjur äter ogärna riddarsporrar, men kan nafsa i knopp och blommor.

Om trots iaktagna förebyggande åtgärder och riddarsporrebeståndets egen självläkande kraft ett allvarligare skadeangrepp skulle uppträda, pröva att nystarta odlingen på en annan plats. Är inte detta möjligt eller framgångsrikt, överväg att under en period helt avstå från riddarsporrar i trädgården. Få av oss sjösatte sitt odlingsintresse i en önskan att få jaga skadegörare med ficklampa eller fällor eller för att få sprida bekämpningsmedel i trädgård och natur. Många skadegörare är artspecifika. När vi drar undan foderbordet försvinner skadegöraren.

Speciella förutsättningar

En av odlandets källor till tillfredställelse och fascination är att själv få medverka vid växtmaterialets fortlevnad. Riddarsporrar utgör inget undantag, men några speciella förutsättningar gäller. Med sin komplexa hybridbakgrund kan en frösådd generation inte mer än delvis förväntas uppvisa egenskaper från fröbärande och pollinerande planta. Inte ens när plantan självpollinerats är överensstämmelsen garanterad.

Till detta kommer inverkan av dominanta och recessiva anlag. Vit färg och dubbel uppsättning kronblad i blomman är båda recessiva anlag, och för att uppnå hög andel dubbelblommande vita riddarsporrar i frösådd, måste dessa egenskaper renodlas isolerat genom flera generationer. Urval, eventuellt handpollinering och tålamod är den framkomliga vägen för att bibehålla och utveckla goda egenskaper, även i den lilla trädgården.

Skörda under flera veckor

Insamling av utsäde i det egna plantbeståndet får genomföras över en period av flera veckor, allteftersom fröet mognar. Vänta tills kapseln öppnar sig, och det svartbruna fröet börjar skönjas. Skörda alltid vid torr väderlek.

Trädgårdsririddarsporren, och många av arternas frö bevarar sin grobarhet åtminstone tre - fyra år, om förvaringen, efter några dagars torkning i sval rumstemperatur sker i sluten, torr behållare i kylskåpet. Frysbox är direkt olämplig som förvaringsutrymme. Fröet kan visserligen tåla stark kyla, men inte den snabba temperaturförändringen.

Utomhussådd av trädgårdsriddarsporre kan med fördel vänta till våren. Elatumhybriden behöver ingen kylperiod för att gro. För flera av arterna kan höstsådd eller vintersådd en mild januari- eller februaridag vara ett säkrare alternativ.

Vegetativ förökning

Sticklingar från hybridriddarsporrar

Sticklingarna placeras i en väl rengjord glasburk med ett gruslager i botten.

Ibland är en särskilt tilldragande riddarsporre en ganska ovillig frösättare, den kanske inte ens lämnar frö över huvud taget. Flera metoder till vegetativ förökning står då till buds. Ingen av dem är helt säker, men övning ger färdighet, och det kan vara klokt att inte börja med sin vackraste planta.

Delning används sällan vid förökning av riddarsporrar och misslyckas som regel.

Sticklingar kan tas tidigt på våren. Rotkronans nya skott avskiljs vid den tidpunkt, då skottets första årsblad är under synlig utveckling.

Börja med att varsamt gräva upp rotkronan och borsta den försiktigt fri från jord. Både skott och rot har hålrum och snittet, utfört med ren och vass kniv, läggs så att en tunn bit av rotkronan , en klack, följer med. Snittytan ska vara vit och solid. Från samma rotkrona kan ofta åtminstone 5-6 sticklingar avskiljas.

Sticklingarna placeras i en väl rengjord glasburk av sylt- eller sillburkstyp med ett par cm tjockt gruslager i botten. Också gruset måste vara fritt från levande organismer. Vatten fylls på så att det nätt och jämnt når över sticklingens snittyta. Placera burken i vanliga rumsförhållanden, ljust men inte solbelyst i ett fönster. Vattennivån kontrolleras dagligen. Burken ska inte täckas med folie eller plastpåse. Under gynnsamma omständigheter kan rotbildning tillräcklig för inkrukning ske inom 5-6 veckor.

Skottanlag kan, om den tilltänkta moderplantan inte står fast tjälförankrad i jorden avskiljas i januari eller februari. Metoden är snarlik den som tillämpas för vårsticklingar, men vanskligare. I stället för grus används fin sand. Glasburken byts mot miniväxthus eller akvarium som aldrig använts för sitt egentliga ändamål.

Blickfång och ändamål

Hybridriddarsporren kommer bäst till sin rätt som lysande blickfång i trädgårdsrabatten, den miljö som den skapats för, men är också användbar som snittblomma. Hållbarheten är tillräckligt god för att motivera storskalig växthusproduktion och kan förbättras om stjälkens hålighet vattenfylls och tillsluts.

Utförlig handledning i växtskyddsfrågor finns i Pettersson, Maj-Lis och Åkesson, Ingrid; Växtskydd i trädgården (Natur och kultur/1T 1998)

För praktisk handledning i hantering av frö och frösådd rekommenderas Bubel, Nancy; Starta från frö (Forum 1984)

Text och Foto Publicerad ISSN
Lennart Larsson Natur & Trädgård 1/05 0283-1740

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>